Fakta om Arvid Lindgren i Svenska bönder

Arvid Lindgren och hans hustru Tove driver tillsammans ett lantbruk som fokuserar på växtodling, köttdjursuppfödning och inackordering av hästar. Lantbruket ligger på Tullgarns kungsgård som under flera hundra år tillhörde de svenska kungligheterna. Idag ägs gården av Statens fastighetsverk.

– Vi äger alltså inte gården utan det är ett arrende och från början var det jag och min far som drev lantbruket tillsamman, säger Arvid. 

Arvid – som är aktuell i tv-serien Svenska bönder – är uppvuxen på Sjösa Gård, ett lantbruk i Nyköping där hans far var inspektor.

– När jag var fem år flyttade vi dit och jag minns att jag fick vara med honom ute på fälten i traktorn och jag tyckte det var väldigt roligt att få hjälpa till med alla de sysslor som hör till ett lantbruk.

Att han själv skulle driva ett jordbruk senare i livet var alltså ingen högoddsare.

Han läste naturvetenskaplig linje på gymnasiet och gjorde efter det lumpen och reste i några år innan han utbildade sig till mark- och växtagronom på SLU i Ultuna.

– Jag började sedan som konsult och jobbade då med att hjälpa andra bönder att bli bättre på det här med växtodling.

Samtidigt arrenderade han och hans bror tillsammans med sin pappa Erikslunds gård. Arvids plan var från början att arbeta som agronom och samtidigt driva jordbruk.

– Jag tyckte dock att bönderna jag träffade hade roligare än jag, säger han.

Arrenderar Tullgarns Kungsgård

2015 dök så plötsligt möjligheten att arrendera Tullgarns kungsgård upp. Efter att ha räknat och funderat på hur mycket avkastning marken skulle kunna ge och funderat igenom hur mycket maskiner som behövdes, lyckades han och hans pappa låna till att starta upp företaget.

– Men starten var inte helt lätt eftersom priserna plötsligt sjönk och dessutom avled min far plötsligt. De första åren var väldigt kämpiga och det var många gånger som jag funderade på att sluta.

Idag går företaget bra men åren har varit mycket varierade med både medgångar och motgångar.  

Gården är 530 hektar stor och utöver det finns det cirka 170 hektar betesmark. Arvid odlar vete, raps och ärtor och har också en köttdjursproduktion med 130 kor varav 30 är parets egna. Dessutom har de en hästverksamhet med ett tiotal hästar på inackordering.

Arvid lägger mycket tid på att testa olika metoder för att driva odlingarna på ett så hållbart och framgångsrikt sätt som möjligt. 

– Jag odlar ju bland annat ärtor och vi testar nu en metod med att doppa ärtorna i arginin för att se om de växer bättre.

Odlar ärtor för vetets skull

Han berättar att ärtorna är extra bra för jorden eftersom de binder kväve vilket innebär att när man sedan odlar vete på samma mark som ärtorna vuxit på, så trivs vetet – vilket är grundfundamentet i gårdens ekonomi – ännu bättre.

Jobbet som lantbrukare är enligt Arvid inte att vara bäst på en sak utan att klara av mycket samtidigt.

– Jag är ju vd för ett företag vilket innebär att jag dels måste hålla koll på världsmarknaden samtidigt som det är viktigt att sätta sig in i hur djuren mår, dels klara av att svetsa något som gått sönder på en maskin. Det finns tusen saker att göra på en gård.

Arvid anställde från början två personer som skulle arbeta i företaget, men insåg snabbt att det inte var hållbart:

– Jag gick ständigt och oroade mig för hur det skulle gå och att de skulle vara sysselsatta samtidigt som verksamheten skulle gå ihop.

Idag är det bara han och frun Tove som arbetar i företaget men för tillfället har de en praktikant (som också syns i tv-rutan) från ett naturbruksgymnasium på gården.

– Erik är superduktig och väldigt ivrig på att lära sig.

Intresserad av klimat och miljö

För Arvid är det viktigt att visa hur det är att arbeta som lantbrukare i Sverige idag, något han nu hoppas att tv-serien Svenska bönder ska bidra med. Och han hoppas självklart att serien kommer inspirera fler att bli just lantbrukare.

– Jag vill visa att vi som jobbar inom lantbruk i Sverige är duktiga. Det är en myt att vi bönder inte är intresserade av klimat och miljö, till exempel. Det är precis tvärtom, säger Arvid. 

– Jag har nog kanske inte sett mig själv som en ambassadör för det här yrket tidigare men om det skulle bli så, så blir jag både stolt och rörd.