3 saker du inte visste om julstjärnan

Det är inte lätt att säga cuitlaxochitl. Som tur är slipper vi det. Aztekernas namn på kejsaren Montezumas favoritväxt har bytts mot julstjärna.

Den aztekiska läkeväxten har faschinerat upptäcktsresande, forskare och botaniker från väst ända sedan 1500-talet men det var först när odlarna fick fram en mer blygsam planta än det storvuxna originalet som den blev krukväxt och vår julblomma.

Från 1950-talet var julstjärnan vanlig i Europa och alltid lika röd som lackstången till klapparna.

Trots det finns det nya saker att upptäcka med julens sötaste blomma.

1. Blommor som pussas

Vill du öva dig på att ta närbilder till jul är julstjärnan en given fotomodell. De riktiga blommorna är små gröna knoppar med röda antenner och gula pussmunnar mitt bland de röda högbladen.

Blommorna kallas cyathier efter det grekiska ordet för kopp. Varje gul liten mun är en nektargömma som ska locka pollinerare. Rufset ovanför är de fem ståndarna med sina gula pollenbollar högst upp och honblommorna kommer fram mitt ibland dem.

2. Mjölksaft som plåster

Förr i tiden var julstjärnan så dyrbar att den transporterades med bomull runt de sköra högbladen. Själv har den sitt eget sätt att skydda sig mot skador. Om ett blad går av eller om stammen skadas fylls såret av vit mjölksaft som stelnar, lite som våra sårskorpor.

Den stelnade mjölksaften blir svart med tiden men försök inte ta bort den. Det orsakar bara en ny skada som repareras på samma klistriga sätt.

3. Känslig tuffing

Ett fönster vintertid kan vara den sämsta placeringen en julstjärna. Den är extremt känslig för drag och temperaturer under 15 grader. Blir det svalare tappar den bladen.

Ställ den en bit in i rummet, den behöver inte så mycket ljus.

Det går också fint att ställa den intill fatet med juläpplen. Andra blommor påverkas av etylen från mognande frukt men julstjärnan bryr sig inte.