”Kyrkogården är inte bara en plats för döden utan också för livet”

Det är tid att tänka om, tid att tänka nytt, också på en av våra mest traditionsbundna platser – kyrkogården.

Med rätt växter kan vi bidra till mer miljövänliga gravplanteringar.

Uppdaterad: 2025-06-18

Perenner och lerkrukor på gravplats med gravsten. — Min sista plats på jorden. Tänk om den också var till glädje, nytta och tröst? Kanske en grav som erbjuder husly åt humlor och igelkott. Här finns möjlighet att bo, dricka och mat i form av stäppsalvia, smultron och timjan. Foto: Anna Örnberg

Det finns förstås väldigt många olika sorters kyrkogårdar och nya sätt att begrava våra närstående på. Men de traditionella kyrkogårdarna försvinner ju inte och många följer ett gängse mönster, där ettåriga blommor avlöser varandra över säsongen – penséer på våren, därefter sommarblommor som följs av ljung eller andra höstväxter.

Det går åt stora mängder växter och varje gång de byts hamnar de uppdragna växterna på komposthögen.

Bodil Landén, som driver BM Idé & Trädgård i småländska Ljungby ihop med kollegan Mikael Johansson, har ett förflutet som just kyrkogårdsarbetare. Hon reagerade då på det kortsiktiga i att använda säsongsblommor.

– Det kändes som ett stort slöseri, säger Bodil. Så mycket pengar som läggs på något som inte är beständigt. Dessutom är säsongsväxterna ett osmart val. Med sina förhållandevis små rotsystem är de mer beroende av kontinuerlig vattning för att inte torka ut.