Det gemensamma arbetet ger hopp om framtiden

Den vita minibussen tar sig fram genom det kenyanska höglandet. Utanför rutorna byter landskapet skepnad med jämna mellanrum. Först stora fält med majs, sedan små stånd av korrugerad plåt där frukt och grönsaker ligger staplade i högar som lagts i perfekt ordning. Längs vägkanterna går kor, getter och åsnor och letar efter det lilla gräs som finns kvar. Luften är klar men då och då sveper en pust av rök in från små eldar där sopor bränns. I utkanten av ett naturreservat dyker några zebror upp mellan akaciorna. Det är en märklig blandning av det vardagliga och det som ur ett svenskt perspektiv känns helt nytt.

Hit, till Kenyas landsbygd, har fyra svenska lantbrukare rest tillsammans med organisationen We Effect. Organisationen grundades på 1950-talet av bland andra LRF och arbetar i dag med att stärka småskaliga bönder genom kooperativ, utbildningar och stöd i mer hållbara odlingsmetoder. Målet med resan är att låta de fyra svenska lantbrukarna, ambassadörerna, se hur arbetet fungerar i praktiken.

Martina Schagerlund, lantbrukare från Sörmland, reflekterar över hur mycket som inte går att förstå på avstånd.

– Jag ville se hur deras vardag faktiskt ser ut och möta bönderna som människor. Det är först när man hör berättelserna på plats och ser lösningarna de tagit fram som allt får en annan tyngd.

Kooperativet knyter ihop allt

Under de långa körsträckorna hinner mycket passera. Barn med vedknippen över axlarna, kvinnor som sköljer kläder i smala vattendrag och motorcyklar som susar förbi med mjölkkannor fastspända bakpå, på väg mellan gårdar och kooperativens uppsamlingsplatser. Längs vägarna syns spåren av fattigdomen tydligt. Men i mötena med människorna på plats kommer något annat fram: en värme och en stark vilja att berätta om lantbruket, kooperativ och framtidsplaner.

Vid Mumberes Farmers Cooperative Society blir det tydligt hur mycket som förändras när människor börjar samarbeta. Här samlas mjölken in från många småproducenter och kyls innan den går vidare till marknaden. Det kan låta enkelt men det ligger mycket arbete bakom. We Effects utbildningar har hjälpt kooperativet att stärka både sin organisation och sina rutiner.

– Jag hade nog trott att resan skulle ha mer fokus på teknik. I stället handlar mycket om människor. Om självförtroende, mod och ledarskap. Det överraskade mig och berörde mig mer än jag väntat mig, säger Maria Hofvendahl Svensson, ordförande för LRF Skåne.

Unga som tar plats

Under ett gårdsbesök får gruppen smaka en fermenterad mjölkdryck som är både syrlig och mild. Drycken har en rökig ton som kommer från den askblandning som rörs ner i drycken. Några dagar senare får de se tillverkningen på ett litet mejeri. Kombinationen av tradition och nya rutiner följer resenärerna genom hela resan.

Frågan om framtidens lantbruk återkommer ofta och många kooperativ har gett unga en tydlig roll både i vardagsarbetet och i ledningen. För Klara Jolanki, djurskötare från Norrbotten, blir de mötena extra viktiga.

– Det är så otroligt viktigt att unga känner att de faktiskt kan forma framtiden. När jag såg hur engagerade ungdomarna här är gav det mig hopp. Det påminner om våra egna diskussioner hemma.

Linus Andersson Grönvall, mjölkbonde från Mälardalen, slås av hur mycket som kan åstadkommas med väldigt små resurser.

– Viljan att utvecklas är så tydlig. Många brottas med samma utmaningar som vi gör men under mycket tuffare förhållanden. Det gör starkt intryck.

Improviserad odling blir organiserad

När resan går mot sitt slut ligger den kenyanska landsbygden som ett rörligt lapptäcke utanför flygplanets rutor. Små gårdar som klättrar upp längs sluttningarna, nyöppnade plantskolor, kurser i odlingsteknik och mejerier som precis börjar ta form. Det som en gång var improviserade odlingsytor har sakta tagit mer genomtänkta former. Det är små men tydliga tecken på att utveckling inte alltid innebär ett enda, stort kliv.

När planet senare landar i Sverige regnar det sidledes och löven ligger som blöt konfetti längs landningsbanans kanter. Färgskalan är en helt annan, liksom rytmen. I mötet mellan den råa svenska hösten och minnesbilderna från de röda jordvägarna blir helheten tydligare. Värmen, rörelsen, viljan att lära och prova nytt finns kvar som ett eko. Liksom en mjuk envishet om att fortsätta bygga vidare på det som människor kan skapa tillsammans.