Petter Karlsson: Har du också ett musikaliskt djur?

En sydafrikansk vinodlare som jag lärt känna, avslöjade att han brukade spela musik för sina tunnor.

Inte gamla dansgolvsplågan ”Red Red Wine” med UB40, som man kanske skulle kunna tro. Eller ens ”Sol, vin och vatten” som Ted Gärdestads låt till en början hette, innan storebror Kenneth insåg att en 15-åring kanske inte borde sjunga om Systembolagets sortiment.

Nej, denne vinmakare spelade Beethoven. Han hade nämligen en teori att de mikroorganismer som huserade i hans ektunnor blev liksom på bättre humör och gjorde ett bättre jäsningsjobb om de fick en daglig dos av klassisk musik.

Vansinne?

Ja, kanske.

Men tanken att djur skulle kunna uppskatta bra melodier, kanske till och med vara musikaliska, intresserar mig.

Ska man tro Lena Lidfors, professor i etologi, det vill säga läran om djurs beteende, så är denna knäckfråga dock hittills olöst.

Att fåglar som papegojor och korpar kan imitera röster och vissla melodier är förstås ingen hemlighet. Men man kan nog med fog misstänka att de blott är en sorts härmapor som aldrig skulle kunna skriva en vettig Mellolåt, om de så hade hitmakaren Thomas G:son till husse.

Jag drar mig även till minnes en vinthund som ylar rätt tonsäkert på Pink Floyds platta ”Meddle”, men kanske hade den blott fastnat med svansen i gitarrfodralet?

I det allra första avsnittet av ”Monty Pythons flygande cirkus” förekommer också en konsert med några, som det påstås, musikaliska möss. Men att de piper kan ju faktiskt bero på att Terry Jones slår på dem med klubbor ...

Ja, ni hör, jag är lika mycket skeptiker som blindstyre i denna spännande fråga.

Därför vill jag förstås, när ni läst detta, bli bombarderad av skildringar om katter som inte bara far runt i fläktar (som tycks vara de mest populära klippen på Tiktok) utan även sjunger ”Vad tar ni för valpen där i fönstret?”.

Eller om det någonstans möjligen finns ett får, en hamster eller en vandrande pinne som kan nynna typ ”Gamle Svarten”.

Ett tycks dock nyss nämnda professor Lidfors kunna fastslå och det är att kor blir lugna av klassisk musik.

Varvid jag drar mig till minnes att jag under arbetet med boken ”Till bords med Evert Taube” fann ett sparat brev till trubaduren från en tacksam lantbrukare:

”Sedan jag började spela herr Taubes låtar för mina kor, så mjölkar de klart bättre.”

Och så slutknorren, som nog även min vän vinodlaren borde ta del av:

”Speciellt tycker de mycket om Rönnerdahl och Huldas Karin.”

Värd att nämna är även en man i Härnösand som påstod sig ha skrämt bort sorkar genom att spela Roger Pontare i trädgården.

Eller den notis som en ung Lennart Hyland debuterade med i vår gemensamma modertidning Tranås-Posten.

Texten handlade om en grisbonde som icke blott kunde stoltsera med en rekordfödsel, utan även häpet konstatera att alla de små nassarna pep i takt!

”Och det märkliga är”, skrev Hyland, ”att man tydligt kan urskilja melodin till ’Helan går’. ”